Lilla My har lämnat oss. Hon kom till oss tillsammans med sin likaledes rödvita kullbror, som pga olyckliga omständigheter tyvärr tidigt försvann. My blev kvar desto längre, hon blev 14 och ett halvt år.

Som jag visste att My med sin färg garanterat skulle sätta färg även på sina avkomlingar så lät jag henne få en kull innan hon kastrerades. 4 "Mylingar" föddes i maj 2004 och de är alla fortfarande i livet, 3 av dem finns kvar här hemma.

Då Mylingarna fortfarande var mycket små, bara en dryg månad gamla, försvann My spårlöst hemifrån. Tiden gick, vi saknade henne och ungarna saknade henne förstås allra mest. När jag hade gett upp hoppet och antog att hon blivit rävmat eller något sånt, så dök hon plötsligt upp igen efter sådär 9 dagar. Jag minns min förvåning och lycka då hon helt plötsligt befann sig ute på gården, omgiven av gårdens övriga vuxna katter, och verkade helt oberörd och omärkt av sin bortavaro. Var hon varit den dryga veckan är fortfarande en gåta för oss.

Under det senaste året har vi anat att hon börjat bli märkt av sin ålder och sista tiden mådde hon så dåligt att det inte fanns något alternativ till att låta henne få gå vidare till de evigt gröna jaktmarkerna.

Nedan ett par bilder från tiden då hon var ung och frisk.

Lilla My vidgar vyerna högt uppe under vedbodtaket, med sonen Ludde snäppet ovanför. Januari 2006.