Apropå inlägget om telefonterror här om sistens, så hettade det verkligen till i fredags eftermiddag. Sambon, som legojobbade utomhus, något han ofta gör, blev upprimgd på mobilen och kunde i den allmänna röran inte uppfatta varifrån samtalet kom. Han svarade ifall det skulle vara något viktigt, och då han snabbt kunde konstatera att det var en telefonförsäljare av något slag meddelade han bara "jag är inte intresserad" varpå han tryckte bort samtalet. Det följdes inom den närmaste halvtimmen av ytterligare 2 uppringningar från samma nummerserie, vilka dock inte besvarades. Därefter kom ett sms, där sambon gratulerades till ett fantastiskt köp och de 6 balarna med toapapper skulle levereras som överenskommet mot faktura på 3000:- exkl moms.

En stor del av min helg gick åt till att försöka avstyra eländet. Sambons intresse för så banala prylar som mobiltelefoner är obefintligt. Det är först på senare tid han lärt sig att över huvud taget öppna och läsa ett sms (vilket väl ändå var tur nu) och att han själv skulle kunna skriva ett kan man bara glömma. Jag är inte heller någon inbiten sms-are, även om jag klarar av det förutsatt att mobilen är försedd med synhjälpmedel, vilket inte är fallet med sambons mobil. Lösningen för att besvara detta sms, och därmed förneka att något avtal skulle ha ingåtts, fick bli att jag försåg sambon med ett manus, som vi fick be en granne skriva in och skicka. Vad vore livet utan alla eviga improvisationer? Och möjligheten att få hjälp av t ex sina grannar?

Den efterföljande måndagen satte terrorn från företaget ifråga igång igen, vilket förde med sig att sambon till slut stängde av mobilen. Och det förde i sin tur med sig att JAG inte lyckades få tag i honom när jag behövde det.

Just nu lutar det starkt åt att fimpa befintligt mobilnummer som är väl inarbetat sedan ca 17 år, och skaffa ett nytt nummer som inte kommer att registreras. Med allt vad det innebär av krångel att sprida det nya numret till allt och alla som man trots allt vill ska känna till det.

Samtidigt som vi bävar för att komma hem och hitta ett berg av dasspapper som ställts av utanför dörren, utan att vi haft någon chans att avstyra det hela. För ingen ska inbilla sig att "kunden har alltid rätt" är valspråket hos de här oseriösa lurendrejarna. Det vittnar otaliga träffar vid googlande på företagets namn om, med vittnesmål från andra som blivit blåsta.

Idag är det våffeldag och det har jag "firat" med besked. Först på det "vuxendagis" där arbetsförnedringen stoppat in mig i s k fas 3-aktivitet. Fast jag blev ju i alla fall, som sagt, serverad våffla med sylt och vispgrädde, ja till och med 2 stycken(!) på "dagis", sämre kunde det kanske varit? Sedan fortsatte vi hemma på kvällen, först med "matvåfflor" med gräddfilsröror och sedan en med sylt och grädde. Inte det mest ideala med tanke på min önskan att minska i vikt och omfång.

På dagis, som heter Kooptima, är det meningen att jag bl a ska vara delaktig i skötseln av deras webb och facebooksida bland annat. Hemsidan har jag ännu inte introducerats i, men några få facebookinlägg har det blivit. Men någon vidare fb-redaktör är jag inte, när jag nu totalt missade att ordna till bilder och inlägg om dagens våffelkalas. Skäms på mig!

Så nu blir det istället en bild från köksbordet här hemma:

 

 2 gräddfilsröror improviserade jag ihop. En med räkor i mindre bitar, smaksatta med citronsaft och lite thai sweet chilisås, nerrörda i gräddfil som sedan smaksattes med lite torkad dill.

Den andra röran bestod av finskuren inlagd sill, gräddfil, klippt fryst persilja och persaillade-krydda. Hade jag hittat den pepparot jag vet ska finnas i frysen så hade jag rivit i lite sådan också, men nu fick det gå utan den.

Och när jag ändå är inne på våffeldagen; här en på dagen 24 år gammal bild: Jag var uppenbarligen bättre på att fånga ögonblicket den gången, trots att jag varken hade facebook, blogg eller över huvud taget dator att lägga upp bilderna i då. Och med gammaldags analog kamera var det ju bara att vänta på att filmen skulle bli färdigexponerad och framkallad, och bilderna kopierade på papper.

 

Igår lördag ringdes min fasta telefon upp av samma telefonnummer 5 gånger från ca kl 13 och med jämna mellanrum till 20.15. Redan vid första tillfället drog jag, av uppringande nummers karaktär, slutsatsen att det rörde sig om en telefonförsäljare av något slag, och en slagning på eniro bekräftade min misstanke.

Telefonförsäljare är tyvärr en ständigt återkommande plåga i min vardag. Eftersom sambon, i egenskap av lantbrukare per definition klassas som företagare har det inte hjälpt alls att "nixa" telefonen. Som tur är finns ju nummerpresentatör, och jag brukar helt enkelt låta bli att svara när krängarna ringer. Så gjorde jag även igår, samtidigt som jag förvånades över denna ihärdighet, och på en lördag till råga på allt. Och som det inte räckte, så försökte samma uppringare även med mitt mobilnummer i direkt anslutning till de två sista försöken på den fasta telefonen. Antagligen eftersom såväl sambons som mitt mobilnummer uppges på telefonsvararen. Och till saken hör att även min mobil är "nixad", och jag är definitivt ingen företagare och har heller aldrig varit det.

Man kan verkligen fundera över hur dessa försäljare är funtade. Att de ofta agerar cyniskt på ett sätt som har drabbat många som av olika skäl haft svårt att värja sig mot dem och deras metoder mycket hårt är välkänt. Själv försöker jag alltså så långt det är möjligt att helt enkelt strunta i att besvara dessa samtal. Samtidigt kändes försöket att till varje pris få tag i oss/mig, och till råga på allt en lördagseftermiddag/kväll och på NIX-registrerade telefoner något i särklass.

Som kuriosa har jag kunnat notera att även skumma samtal från utlandet har ökat markant sista månaden. Det har ringts hit från Nordamerika, Ryssland/Kazakstan, Kroatien och Nordkorea(!), förutom ett antal ospecifika/"skyddade" nummer.

Resultatet av denna terror blir ju att man till slut bara besvarar samtal från nummer man garanterat känner igen. Sjukt!