Jag hittade aktuella bilder på Stellarias mamma, som jag sålde för 3 år sedan. Hon finns hu i Finland.

http://josefiinida.blogg.se/2011/july/lofty-caitriona.html

En genomtrevlig ponny som jag bara har positiva minnen av.

Sedan jag hittade den ovan nämnda sidan har jag hittat ytterligare en sida med foton av Triona. Inlägget uppdateras således:

http://kukkanen.net/ponit.php?id=1270

Idag har jag varit Connemara-ägare i 40 år! Det var den 13 juli 1971 som 1-åringen Apollo kom in i mitt liv. 



13 juli 1971

Alltsedan den dagen har jag alltid haft minst en Connemara i min ägo. Som mest har jag haft sex egna Connemaror samtidigt och en sjunde på foder. Totalt har jag ägt 13 Connemaror under åren, varav 10 egna uppfödningar. Och idag har jag alltså 4 Connemaraponnyer kvar, varav 3 för närvarande finns hemma hos mig.



13 juli 2011. Mina ponnyer idag, från vänster Corylus, Potentilla och Stellaria. Myristica, som befinner sig på annat håll saknas på den här bilden.



Myristica i juni




Skål för de 40 åren!

Nu är det verkligen sommar! Ett av de säkraste sommartecknen är att lilla ponnyn Krabat, 24 år, idag har kommit till oss på "sommarlov".

Glädjen var ömsesidig då han och Pottan återsågs i hagen, medan övriga ungdomar avundsjukt fick nöja sig med att trängas på åskådarplats på andra sidan vägen.



Hallå, här kommer jag!



Är det verkligen samma gamla Krabat?



Ja, det är det! Hurra!










Dags att börja lugna ner sig lite...



...och börja återställa energibalansen.

En "intressant" diskussion kanske, som följer på den här artikeln. Kan det vara en och annan påskkärring som är i farten? Med provokativa och kontroversiella åsikter?

Ashbrook stud - AGM 2011

Jag är själv alldeles oskyldig - lovar... Det FINNS alltså fler än jag som har "obekväma åsikter";-)

Nu säger häxan i Roka mosse gonatt - det har vart en intensiv kväll på Blåkulla!

En hemsida som jag gillar och som jag "promotat" här tidigare är den irländska Ashbrook stud. Där har det sedan någon månad pågått (och pågår fortfarande i skrivande stund) en omröstning där vem som helst kan lägga sin röst på den Connemarahingst man anser vara den bästa genom tiderna ("The Best Connemara Stallion of All Time").

Lustigt nog så ligger just nu min favorit i topp! Jag har i alla år betraktat Carna Bobby som min absoluta favorithingst genom tiderna. Han var morfar till min alskade Apollo, min allra första connemara som jag fick 1971, och som jag fortfarande anser vara den bästa häst jag någonsin haft.

Dessutom fann jag att Dale Haze ligger på andra plats. Denna irlandsfödda hingst som största delen av sitt liv  verkade i Sverige, men som innan han lämnade Irland hann avla bl a Hazy Dawn, som sedan med Danmark som bas givit upphov till en hingstlinje av sällan skådat slag, som nu finns representerad i stora delar av världen. Dale Haze har dock själv verkat huvudsakligen i Sverige och lite i skymundan känns det som. Jag har i alla fall haft turen att få ett par föl efter denna legendar innan det blev för sent. Convallaria miste jag tyvärr ung i svår sjukdom, men kvar är hennes syster, som är ingen mindre än min kära Pottan! Så visst känns det lite stort att dessa hingstar som jag på något sätt har så starka känslomässiga band till även uppskattas i så hög grad av så många fler än jag.

Jag lägger in en bild på Dale Haze tagen på generalmönstringen 1993.



Vad gäller Carna Bobby så kan jag återge en händelse från mitten av 1970-talet. Apollo var ju en "överhöjdare" och dessa betraktades oftare på den tiden än numera, som något misslyckat. Dessutom hade den popularitet som connemara-rasen rönt då den kom till Sverige fört med sig att man gärna påstod att en del hästar var Connemaror utan att det fanns fog för det. Kanske ett sätt att höja priset? Vid denna tid hade jag då och då att göra med en hovslagare som var rätt stöddig och elak. Han kom med ständiga pikar om att min för stora ponny inte var vad jag utgav honom för att vara. Första gången han kom till stallet var kommentaren direkt "Ska det här föreställa en Connemara? Ja det var ju en konstig Connemara", varpå han tittade på boxskylten och släppte ur sig "Karrna Bobby, vad är det för nånting???". Vilket väl avslöjade ungefär vad HAN som självutnämnd expert visste om Connemaran:-D Carna Bobby betraktades väl som en legend redan på den tiden.

Tyvärr har jag ingen egen bild på Carna Bobby, som jag aldrig haft turen att få se själv, men jag länkar till en trevlig webbsida om honom: Internet Connemara Pony Gallery 

Det har kommit en ny häst till "islandsflocken" vid mitt stall. En valack vid namn Stari ska hålla de yngre Gramur och Tenor sällskap en tid. Så nu finns en islandsflock bestående av en 05:a och resten 07:or, samt min connemaraflock med samma åldersfördelning, i Björksätter.

När jag under förra veckan surfade runt lite med anledning av att Connemarafolkets "julafton" inföll då, så upptäckte jag en för mig helt ny sajt. Jag skulle väl närmast beskriva den som en irländsk nätvariant av den engelska skriften "Connemara Chronicle". Kan inte annat än rekommendera ett besök där för den Connemara-entusiast som kanske ännu inte hittat dit.
Sajten heter Ashbrook Connemara Pony Stud. Den innehåller verkligen massor av information, och verkar uppdateras hela tiden. 

Det känns som om det råder en viss torka på den här bloggen. Jag pysslar och plockar en del med mina ponnyer, men utan foton känns det inte som det är så mycket att orda om här. Jag vet inte hur andra gör, men själv har jag ännu inte lyckats med konststycket att fotografera mig själv samtidigt som jag rider eller på annat sätt hanterar hästar;-) Och när man nu inte har någon annan som sköter kameran åt sig, så blir det bild- - och därmed även - bloggtorka.
Så i brist på annat lägger jag istället ut en länk till Emmys blogg. Där finns härliga sommarbilder och videoklipp på bl a Lofty Caitriona, en sagolikt trevlig ponny, som även är mor till min söta och fina lilla Stellaria, aka "Sparven". Titta och njut! Vad jag vet är "Triona" dessutom till salu. En supertrevlig ponny-dam som jag själv har ägt i närmare 5 år. 

Har sänt in prov på årets hö och nu fått resultatet. Har ju redan tidigare förstått trenden är att årets vallskörd är proteinfattig pga kall vår som innebar att växtligheten inte tog upp så mycket kväve. Det visade sig gälla även vårt hö. Aldrig har vi fått så lågt proteininnehåll i tidigare analyserade skördar som i år och det trots att höbärgningen skedde någorlunda normaltidigt, strax efter midsommar. Å andra sidan är energiinnehållet högre än vi någonsin haft tidigare. Det är alltså en enorm obalans i höet och det blir en verklig utmaning att få till balanserade foderstater. Det kommer inte att gå utan inköp av extra proteinfoder, i första hand lusern men troligen kommer ytterligare något proteinfoder att behövas...
Det är rätt intressant att konstatera hur natur- och väderförhållanden kan ställa till det. Trots gödning av vallarna har det blivit så här. Och gödningen har förstås stuckit iväg och antagligen blivit en belastning för miljön på helt annat håll.