Skördetid - 6 september

Höst innebär bland annat skördetid. Under åren har jag försökt odla lite matnyttigt, med blandat resultat. På senare år har omfattningen av odlandet blivit allt mindre och det har i allt högre grad blivit Roland som fått stå för det hela.

I år har det bara blivit basilika och tomater i det lilla växthuset. Tomaterna såddes och kom ut alldeles för sent och har ännu inte hunnit mogna, men en låda med basilika har jag plockat ur vid behov, och en del av det har hamnat i frysen. Basilika är en favorit för mig, och som den egentligen föredrar medelhavsklimat så gör den sig bra i växthus. Det känns lyxigt att kunna slösa med basilika sommartid! En liten kruka med mynta från affären tog sig rätt bra efter att den planterats i jord i en större kruka, och den tänker jag klippa ner och torka nu. Hoppas den kommer igen nästa år. Vad det är för sorts mynta framgick inte vid köpet, men pepparmynta är det inte. Kanske krusmynta?

Bild mynta i kruka

Samtidigt med att växthuset och jag själv kom hit försökte jag att anlägga ett litet kryddland här. Det växte snart igen :-( Att jag inte är den mest hängivna då det gäller att sköta hus och trädgård har väl redan framgått, men det känns som om den tunga lerjord som vi har att kämpa med här är särskilt otacksam. Det är bara ogräset som verkar trivas, och det tar över och kväver allt annat. Inte ens pepparmynta, som sägs sprida sig som ogräs, blev särskilt långlivad för mig.

Men något som trots allt kommit upp år efter år är jordärtsskockorna som jag lade i jorden för många år sedan. Har inte provat att gräva upp några på många år nu, kanske är det dags att titta efter hur de ser ut under marknivå? 

I växthuset finns även en vinranka. Den är jämngammal med växthuset, dvs 13 år. Då jag skaffade den  var den en nästan meterhög pinne, och jag fick istruktion om att den skulle skäras ner rejält. Det kändes lite trist, men det var ju så det skulle vara så jag följde instruktionerna. Sedan stod jag med en överbliven "pinne" med åtskilliga "skott-ögon", och fick idén att kapa den i lagom längder och se om det gick att få dem att rota sig. Och det lyckades! så förutom plantan i växthuset blev det ytterligare två kloner vid husets södervägg. Bra år ger dessa vinrankor en stor mängd klasar med små blå druvor med stora kärnor, men de är mycket aromatiska. De är söta och smakar som en blandning av blåbär och smultron. Det ser ut att bli en del vindruvor i år.

Bild vindruvor

En omgång dill såddes av Roland i början på sommaren och den är nu sedan länge skördad och nerfyst. Däremot blev vi utan squash i år. Fröna tog sig inte. Det känns lite konstigt att vara helt utan det man är van att verkligen ha i överflöd.

Trädgården är full av fruktträd också. 3 olika päronträd och uppemot 10 olika äppelträd. Frukt blir det en del av i år, men äpplena verkar vara hårt angripna av rönnbärsmal. Päronen nedan ska vara av sorten Göteborgs Diamant om jag är rätt underrättad. Det är Sune Bus som lyckats komma med i nedre högra hörnet :-)

Bild päron på grenar och Sune i ett hörn nedanför

Ett svampår lär det vara också. Jag har varit en passionerad svampplockare tidigare år. Det är så tacksamt att leta svamp häromkring. bra år finns massor direkt inpå knutarna. Men när man inte längre ser så är det ju en annan sak. Stora svampar utefter vägarna har jag ändå sett en del, och en och annan kremla och fjällskivling har följt med hem.
I förrgår gav jag mig ut i omgivningarna för att försöka hitta Stina Bus, som varit borta över natten och sedan inte visat sig fast det var långt fram på eftermiddagen. Katten hittade jag inte, men i skogen fanns svamp och till min stora lycka fann jag ett par rejäla grupper med gula kantareller, som kontrasterade så bra att även jag kunde se dem!

Bild kantareller

En liter fick jag ihop till! Jag är ganska säker på att det hade gått att hitta trattkantareller också, men det var inget jag kunde se, dessvärre. Däremot såg jag den här fina aspsoppen(?), som dock fick stå kvar.

Bild aspsopp

Så jag tog mina kantareller och letade mig hemåt, där husslaven snart tagit hand om dem.

Bild Roland rensar svamp

Katten då? Inte hittade jag henne ute inte. Men rätt som det var dök hon upp i köket. Antingen hade hon kommit in med mig utan att jag märkt det, eller också hade hon varit inne sedan tidigare. Nu var lyckan hur som helst fullkomlig med både svamp och katt!

Det om hobbyodlande. Jag har ju en sambo som försöker leva på att odla bl a spannmål också. Och det verkar då sannerligen inte vara någon lukrativ verksamhet, särskilt inte ett år som det här. Först förstörde vintern det mesta av det höstsådda vetet. En del såddes om med halvdant resultat. En varm och torr sommar förde med sig att säden brådmognade, och sedan stördes skörden av regn i augusti. 14 augusti kom tröskan i alla fall ut, och kördes så gott det gick mellan diverse avbrott för reparationer eller dåligt väder. I förrgår tröskades till slut det sista. Helt klart är att i år gick spannmålsodlandet med minus...

Även vallarna har sent omsider skördats en andra gång. Till stor glädje för mig, som då kan rida där ett tag framöver. Till skillnad från flertalet andra som har hästar häromkring så saknar jag ridbana och är för det mesta helt hänvisad till de stenhårda grusvägarna. Det är ingen höjdare, min kära ponny trivs inte med att försöka jobba där, vilket är fullt förståeligt, och vi kommer liksom ingenstans i vår utveckling. Så efter att ha varit utan ridbana i sådär 15 år, har jag börjat "lobba" för att jag måste ha en paddock om det ska bli någon ordning på min ridning. En paddock med bra botten och rejält vitt staket, som jag kan förnimma visuellt i förhoppningsvis ytterligare några år. Återstår att se om det leder till något. Pengar lär det förstås kosta, men det får jag väl ta. Det verkar ju finnas en massa fonder annars, som delar ut medel till behövande, ofta enligt väldigt otidsenliga villkor, så att det egentligen inte finns någon som platsar att söka bidrag därifrån nuförtiden. Undrar just om det kan finnas någon fond att söka ur för "halvgamla till äldre, nästintill blinda kärringar, boende i Skärkind, som vill kunna fortsätta att utöva sin idrott"? Hur som helst så var det ett lyft att rida en stund på vallen igår. Pottan var mer samarbetsvillig än på länge. Så det får jag väl försöka leva på i några dagar i alla fall.


Blomsterprakt med mersmak - 11 juli

Vi har en trädgård i förfall. Här finns varken tid, ork eller intresse för att försöka hålla den snygg. Jag har försökt skaffa lite blommor tidigare år, men som det nu är så kommer jag ju aldrig iväg och handlar något själv och då blir det som det blir.
Härom dagen kom Roland i alla fall hem med några amplar med petunior och lite tagetes, som "blivit över" hos en lokal odlare där Roland varit och grävt.

Bild ampel mes vit petunia på verandan

Dessutom blommar den här fina rosenbusken för fullt:

Bild rosor

Det är inte varje år det blir blommor på den. Är vädret för kallt och regnigt svartnar knopparna och slår aldrig ut. Den här rosenbusken, som jag inte vet namnet på (är det någon som vet, så låt mig gärna få reda på det) har jag genom åren skördat blommor från och kokat marmelad på. Suveränt god blir den, och det känns exklusivt att ha en sådan delikatess på lager. Efter flera år utan marmeladkok har det nu blivit en ny sats som gav 8 små burkar, och ytterligare en sats förbereds. Hurra!!!

Bild Min hemgjorda rosenmarmelad

Jag använder mig av ett recept som jag hittade på Rosenwebb för 10 - 12 år sedan. Då fick jag sådär 3 träffar då jag sökte på "fosenmarmelad" på nätet, varav en innehöll recept. Det kan jämföras med att jag får närmare 2000 träffar på samma ord idag. Ett bevis så gott som något på hur Internet har utvecklats de här åren.

Bild Guldbagge på ros
 
Det finns fler än jag som uppskattar de här rosorna!

En annan rosenbuske som blommar vackert är faktiskt min egen. En gåva jag fick av givare jag inte känner, för 13 år sedan. Det sades vara någon fin gammal sort som jag givetvis inte minns namnet på. Vet någon så är jag tacksam för uppgift även om den.

Bild Min egen rosenbuske med polkagrisrandiga blommor

Det har varit otroligt varmt ett bra tag nu. Igår kom vår termometer, placerad på norrsidan om huset, upp i 32,4ºC, och idag har den som mest visat 33,6ºC! Det har trots allt varit någorlunda uthärdligt inomhus, åtminstone i vissa rum. Men ute... Och stackars hästarna, som förutom värmen dessutom har bromsarna att tampas med. Jag har nästan lagt ner verksamheten kring hästarna för tillfället.

Högaffelmysteriet löst :-) - 27 juni

Högaffeln är tillbaka! Det var helt enkelt de som lånat de andra sakerna som oanmälda kom och lånade även den. De har tydligen en förmåga att tappa bort sina saker...
Jag får väl förklara min något fräna ton i föregående inlägg med att det faktiskt stjäls en hel del häromkring, såväl ur bostadshus som andra utrymmen. Och vi har vår egen lilla mästertjuv med lokal anknytning som utan att skämmas setts passera förbi vår gård (som har en privat infartsväg där bara fordon med legitimt ärende hit har att göra) vid två tillfällen bara de senaste två veckorna. Och hur många gånger han har passerat förbi osedd under samma tid kan man ju fundera över då.
Annars fortsätter höbärgningen, vädret har hittills varit perfekt för denna aktivitet, även om jag personligen uppskattar svalare väder och mindre med ohyra som plågar hästarna.

Bild Högaffeln lutad mot lagårdsdörren

Den återbördade högaffeln


Mysteriet med den försvunna högaffeln - 25 juni

Här pågår sedan några dagar årets höbärgnng. Det innebär numera för mih del "arbetsinsats light". Lasta av höbalarna från balvagnen till elevatorn är ungefär vad jag fixar i mitt befintliga skick. Det övriga får alla dagars hjälte, dvs Roland, stå för. Vi kör med "reducerad" maskinpark. I stället för två traktorer och tre balvagnar används en traktor och en balvagn. Orsaken är att en granne stod utan maskiner och eftersom Roland är snäll så har grejerna lånats ut. Det för med sig "omaket" att pressen måste kopplas ifrån traktorn efter varje pressat lass, för att sedan dra hem balvagnen. Sedan måste pressen kopplas på igen inför nästa lass som ska pressas. Men vad gör man inte för att hjälpa när det krisar? Och håller bara vädret i sig så hinner vi nog få in höet bra ändå.
Igår då jag skulle lasta av ännu ett lass så var högaffeln som jag i vanlig ordning lämnat vid elevatorn borta. Bara så där... Det finns ingen annan förklaring än att någon varit där och tagit den under tiden som gått sedan föregående lass togs in. Helt klart är att en bil kommit och vänt under den tiden. Man kan ju undra vem som varit i ett så trängande behov av en högaffel. Kan ju bara hoppas att det var någon som behövde den för att hantera t ex grovfoder, och inte avsåg att använda den som vapen. På vissa ställen i grannskapet förekommer tydligen "kulturen" att använda högafflar som tillhyggen vid slagsmål. Synnerligen otrevligt om vår försvunna gaffel ska användas i sådana syften.
Annars kan man ju undra vad som ska försvinna härnäst. Eller vad mer som kan ha försvunnit utan att vi ännu upptäckt det.

Bild Traktor och balvagn i

Hö på väg upp på torken.
 
För övrigt så är det ju faktiskt midsommarafton idag. En dag mest som alla andra för oss. Vi ska inte iväg någonstans, gör inget särskilt och ingen väntas heller hit.

Gå och häng dig! - 5 juni

Det verkar som om sommaren nu är här på allvar efter en stundtals kylig maj. Det är sånt väder så det närmast är syndigt att vara inomhus. Då åker sommarens favoritleksaker fram. Den urblekta hängmattan som man ligger sååå bra i. Och hängfåtöljen som man kan både sitta och halvligga i, lika skön den. Hängmattan har sin plats mellan två fruktträd och fåtöljen på verandan. Båda prylarna är tillverkade i mellanamerika, hängmattan inhandlades på Världsbutiken Globalen i Uppsala i början av 90-talet och stolen på Världsbutiken Rätt och Vist i Norrköping 10 - 15 år senare. Jag är så glad åt de här sakerna! Och dessutom känns det ju bra att jag hittat båda i butiker som ska idka rättvis handel. 

Bild Roland i hängmattan med Paddekatten nedanför

Hängmattan på plats i trädgården



"Gungstolen" på plats på den kroniskt ostädade verandan.

Syrenerna blommar och doften ligger över alla trädgårdar i omgivningarna. Det gäller att ta vara på och hinna uppskatta den här korta perioden vi är inne i nu. Rätt som det är så har mycket blommat över och man undrar vart tiden tog vägen.
Undrar om det kommer att gå att förmedla luktintryck över internet i framtiden? Tills dess får man väl nöja sig med bilder.  

Bild syren med vita blommor

Mobbning på hög nivå - 29 maj

Man skulle kunna tro att det blir en viss sammanhållning bland folk som bor i mindre samhällen eller på landet, särskilt om man delar speciella intressen. Men det är definitivt inget jag upplevt där jag nu bor sedan mer än 15 år tillbaka.

Trogna läsare av den här bloggen (om det nu finns några sådana) har mellan raderna kunnat ana att jag är grymt besviken på de ridande grannar som finns här, men som aldrig bjudit in mig till någon "ridgemenskap" utan i stället verkar göra allt de kan för att markera att de minsann håller sig till sina färdiga grupperingar, dit ingen som står utanför är välkommen. Jag känner att det nu är dags att ta bladet från munnen och tala klarspråk, slut med antydningar mellan raderna alltså.

En av de värre avarterna i den här vägen är en sammanslutning i närbelägna Gårdeby, som lagt sig till med traditionen att rida långritt tillsammans några gånger om året. Man lade inbjudningar i brevlådan hos i stort sett alla på bygden som disponerade något som kunde liknas vid ett riddjur. Men jag vet minst en som INTE bjöds in, gissa vem.

När det här drog igång i stor skala för ett par år sedan ville jag ge sällskapet en tankeställare, så jag tog en av mina ponnyer och red ut och såg till att gruppen såg mig då de passerade förbi. Men är det någon som tror att det ledde till något för min del? Glöm det! Övriga grannar fortsatte att få inbjudningar i brevlådan, samtidigt som jag fick känna mig fortsatt utfryst.

Idag var det så återigen dags för spektaklet. Jag hade bestämt mig för att göra en demonstration igen. Så uppsutten på Pottan gav jag mig iväg och stötte så småningom på sällskapet. Sedan hängde jag på dem en stund, kanske fick det dem att känna sig lite störda och obekväma? Skamsna över hur de behandlar vissa andra?
Nu är det väl så att jag kanske varken kunnat eller velat vara med på de långritter som varit. Men det gäller ju även flera av de som ändå bjudits in också. Och de blev ju trots allt inbjudna. Så varför denna skillnad på folk och folk?

Beror det på att någon i "kompisgruppen" bestämt sig för att tycka hjärtligt illa om mig? I så fall skulle jag vilja veta hur det kommer sig att en enda person i en grupp av många individer kan ha sådan makt att besluta att någon annan ska frysas ut.  Eller har det att göra med att jag har funktionshinder? Då hade man ju kunnat tycka att de kunde varit särskilt angelägna att göra en insats för mig, som ju skulle ha både glädje och nytta av ridsällskap. Men istället känns det som de väljer att sparka på en som redan ligger.

Om det skulle vara så att någon av er i långrittskotteriet (eller någon annan av er som rider i trakterna mellan Skärkind och Gårdeby) läser det här, och dessutom skulle ha så mycket civilkurage att ni vågar gå emot rådande strömnihgar och den allmänna småsinthet som verkar råda på bygden, så ta gärna kontakt och erbjud mig t ex ridsällskap. Vem vet, det skulle ju kunna hända att det gav er något tillbaka också.

Spring is in the ground - 29 mars

Idag har jag varit i stan på ytterligare en "privatlektion" i data, som af/fk håller mig med som "arbetslivsintroduktion". Rent otroligt vilka resurser det kan satsas på lilla mig! Att en person kommer från Västerås 2 halvdagar per vecka bara för min skull! Fast jag undrar just om det leder till att JAG får något jobb.
Men egentligen skulle det här handla om vad som hände på min resa hem idag. Sambon hade konstaterat att vår infartsväg blivit rejält gropig av tjälskador. Så jag förvarnade färdtjänstchauffören (som faktiskt redan innan dess hade kört väldigt försiktigt). Men vad hjälpte det när, då vi var nästan hemma, ena framhjulet sjönk ner i en djup grop. Och där stod minibussen sedan stadigt fast. Dessbättre fick jag tag i sambon som inte var långt borta. Han kom med traktorgrävare men konstaterade att det fick bli att hämta traktor istället. Under tiden gick jag hem, eftersom jag trampat ner i det snötäckta vägdiket, i vilket det stod flera dm vatten under snön, då jag avsåg att gå ur vägen för grävaren.
Efter att ha fått på mig torra kläder och skodon gick jag så ut igen, jag ville ju se hur det hela fortskred. Det visade sig att sambon fastnat med traktorn i skogen, som han tänkt ta vägen genom för att komma ut bakom taxin. Så han hade gått efter grävaren ännu en gång. Under tiden hade en traktorburen granne dykt upp från andra hållet och han lyckades dra loss bilen, som kunde backa tillbaka till vändplatsen. Så långt allt väl (hoppas jag). Stackars sambon hade sedan fullt upp en god stund att med hjälp av grävare lyfta upp traktorn igen, där den sjunkit någon meter i den vattensjuka skogen. Ett par klädbyten gick åt under tiden.
Jag ska till stan i morgon igen. Men jag väljer nog att gå ut till den större vägen då... Hoppas jag inte trillar i något hål på vägen ut bara.
Den här vägen har jag brukat rida en hel del på också, rätt fort dessutom. Jag ska nog avstå från det ett tag. Vill ju inte att min Potta ska trilla ner i något potthål.   

Bild taxin i gropen på väg att dras loss


Bild potthålet  

Potthålet

Bild R vid bordet på verandan med Sune i armarna

Ett trevligare vårtecken var att vi fikade ute på verandan för första gången i år i fredags (26/3). Även Sune Bus var med en kort stund, men vred sig snart ur greppet - han har ingen ro i kroppen, det finns alldeles för mycket att upptäcka.
Däremot saknar vi katten Ludde, som vi inte sett på snart en vecka. Kan han ha fått vårkänslor och gått på turné trots att han är kastrerad? Hoppas att han dyker upp snart igen.

Vinter, snö och kyla - 6 mars

Det har varit en lång vinter nu, med väldigt mycket snö och emellanåt rejält kallt. Och den lär räcka ett bra tag till, även om dagarna har blivit rejält mycket längre, snart är det ju vårdagjämning!
Roland har röjt snö med traktor, grävare och till och med en snöslunga, vars existens längst in i maskinhallen jag inte tidigare kände till.
Det är tufft för de vilda djuren också. Här har det plogats "gator" på vallarna för att framför allt rådjuren ska ha lättare att komma åt att beta av gräset under snön. Dessutom läggs det ut havre och hararna vid stallet får hö. En av grannarna som har en foderplats i närheten har hämtat flera hundra kilo havre här.
Fåglarna får, som alltid, lite av varje att välja på utanför köksfönstret. Det som spills ut tas vara på av djur av varierande slag. Bilden nedan är tagen genom köksfönstret.

Två rådjur förser sig med spill från fågelborden

Och så här ser det ut här från utsidan:

Bild Huset i vinterskrud 

Vackert att se på kanske, men jag hoppas att snön inte ligger kvar långt fram i april åtminstone. Samtidigt som jag hoppas på en inte alltför intensiv snösmältning, utan att vårfloden får komma lite i taget och inte bli alltför häftig.  

Online igen - 8 januari

Har överlevt ett nyår utan vare sig internet eller fast telefon. Sen eftermiddag 29 december dog det och först igår eftermiddag var det någorlunda återställt igen, efter mer än en vecka. Dessbättre fick vi i alla fall behålla elen sedan en bilist krockat med och knäckt en av de stolpar som leder strömmen till oss, även det för någon vecka sedan. Roland fick rycka ut med traktor och dra loss bilvraket...
Medan jag varit utan uppkoppling har jag jobbat med att uppdatera min hemsida, så nu finns ett antal, om än inte pinfärska, så i alla fall nyare bilder att beskåda av mina små älsklingar.
Vad som ännu inte fastnat på bild är den nya strykarkatten som verkar ha bestämt sig för att slå ner bopålarna här. En tam och social liten herre, men jag är lite orolig för att han ska ställa till oreda i kattbeståndet. Han har intagit lagårh och verkar ha tryckt undan de båda kastlösa (dvs oberörbara, tillåter inte att man rör vid dem) 13-åringarna som huserar där. Är det händelsevis någon i grannskapet som saknar sin katt, en bruntigrerad och lurvig sak med vita tassar och vit strimma på nosen, så kan han finnas här.
Ute är det full vinter och kallt, kallt, med snö så det räcker och blir över. Det känns som det mesta av uteaktiviteterna får vara  vilande tills vidare. Saknar att man inte kan gå i ide.

Nyare inlägg