Bland nyhetsinslagen igår kunde man höra att anställda på myndigheter, t ex arbetsförmedlingen och försäkringskassan, ibland råkar ut för att deras "klienter" hotar med att ta livet av sig. Vad inslaget gick ut på var att dessa anställda inte hade fått utbildning i att hantera problemet.

Min egen reflektion är förstås lite annorlunda; vad är orsaken till att många ur af/fk's klientel går med såna tankar (och ibland även genomför dem)? Just det, de orimliga lagar och regler som inte godtar att sjuka faktiskt ÄR sjuka, utan anses som fullt arbetsföra, och därmed ska tvingas ut i arbete, trots att de saknar förmåga till det. Och kanske också de arbetsgivare som vägrar befatta sig med arbetshandikappade och funktionshindrade, utan att det på något sätt går att få dem fällda för diskriminering. Dessa arbetsgivare, med sin inställning och människosyn är ju också i hög grad "kompisar" med de "folkvalda" som skapat systemet. Eller sitter ibland till och med själva i den församlingen.

Så vadå, att myndighetsanställda ska lära sig hantera problemet? Det är ju vad samhället vill, att vi onyttiga och tärande varelser ska försvinna. För det är ju vad de försöker åstadkomma med sina "styrmedel".

Idag har jag varit på en mässa om tekniska hjälpmedel som SRF Östergötland anordnade. Tekniska prylar gillar jag ju om jag bedömer att jag kan ha nytta och/eller nöje av dem. Så nu har jag för första gången sett och hållit i en iPhone. Dessa prylar ska ju faktiskt vara utrustade med vissa hjälpfunktioner som standard och det är ju inte dåligt. Dock med begränsningen att man inte kan använda både talsyntes och förstoring av skärmbild samtidigt, och det får ju ses som en brist ur mitt perspektiv. Fast det är nog tänkbart att även jag kommer att skaffa mig en sån pryl någon gång.

Något annat som visades var ett exempel på DN som taltidning i modern tappning. Där kan man få precis hela tidningens innehåll uppläst av en talsyntes. Varför finns inte alla tidningar på det viset??? Istället får man som synskadad oftast nöja sig med ett torftigt urval av en högst begränsad del av papperstidningens hela innehåll. Ett urval som man inte har någon som helst möjlighet att påverka själv. Men till fullt prenumerationspris (om man inte dessutom råkar prenumerera på pappersupplagan, i så fall slipper man punga ut med 2 hela prenumerationer för samma tidning i 2 olika format). Och för min egen del så saknar jag förstås fackpress tillgänglig i digitalt format. Tidningen Ridsport t ex är inget jag kan tillägna mig längre, inte utan stort besvär i alla fall. Man känner sig hopplöst bakom och oinformerad när man utestängs från en massa info, som "alla andra" kan ta självklar del av, men inte jag.

Är hundar tekniska? Hur som helst så förevisades ledarhundar i arbete, och även jag passade på att testa att bli ledd av en. Det gick undan ska jag säga. För att det skulle kännas så "äkta" som möjligt såg jag till att blunda så jag inte såg något alls. Trots allt ser jag fortfarande "för bra" för att ledarhund ska vara ett alternativ för mig. Och det ska jag väl vara glad för. Däremot ser jag tillräckligt pissigt för att inte kunna få till något bra foto. Hade inte kameran till hands idag, så det fick bli improviserat med mobilen. Resultatet blev därefter...



Tack till SRF för en inspirerande dag! God mat bjöds det också på:-)

Jag vill härmed sjunga brännässlans lov! Åtminstone så här års är den bland det bästa jag vet. Själva sinnebilden för en sann primör! Nässelsoppa är för mig gourmetmat.

Här började vi med att fira Valborg med supé bestående av nässelsoppa följd av crêpes fyllda med kantarellstuvning. Senare i veckan blev det lasagne med bl a nässlor i fyllningen och så i kväll återigen nässelsoppa.

Tänk att något som är helt gratis kan vara så delikat! Okej, det kostar på lite att ta rätt på dem, fingrarna blir lätt ömma och svidande, hur försiktig man än är. Man får ta det som en prövning, resultatet gör det ändå helt klart värt besväret.