Mina tre 4-åringar är alla födda hos mig och har vuxit upp tillsammans. De har alltid letts mellan stall och hagar och ofta har de letts två och två, man har alltså tagit en häst i varje hand så att säga. De har funkat bra på så sätt i alla konstellationer.

Ett tillfälle jag särskilt minns är då de var 1 år. Min sambo som då i väntan på en höftledsoperation knappt kunde gå, tog alla tre från hagen på en gång. Med krycka i ena handen och tre grimskaft med en ettåring i änden på vardera i den andra kom han gående på vägen. De tre småhästarna gick snällt efter utan att krångla eller bråka. Åh vad jag är besviken över att jag inte hade kameran till hands då.



En helt annan bild på nämnda tre hästar häromdagen - fortfarande är det grönt i hagarna.

Det har blåst något vanvettigt sista dygnen och jag har tagit det lugnt med "hästeriet". Igår kväll hade mina "ungdomar" ingen ro att beta på kvällen, de bara sprang. Så hästarna fick komma in över natten, annars har de fortfarande gått ute dygnet runt.

Själv har jag bland annat ägnat mig åt lite matlagning. Trots att vi är i mitten av september skördas det fortfarande sqpash i landet och tomater i växthuset. Bara att försöka använda överflödet med andra ord.

Idag har jag lagat omelett av squash och aubergingryta där auberginen idag bytts ut mot squash. Till båda dessa rätter avnjöts tsatsiki med squash istället för gurka. Äppelpaj har det också blivit. Med äpplen i, faktiskt, ingen squash där inte;-)

Omelett med squash

2-3 vitlöksklyftor
olivolja
1-2 squash, beroende på storlek
salt
Thai sweet chilisås eller liknande
ca 1 dl klippt kryddgrönt
6 ägg
ca 0,5 dl vätska (vatten, mjölk eller grädde)
(Tomater)

Skala squashen, ta bort ev kärnor och riv den grovt eller skär i centimeterstora tärningar. Blanda in ca 1 tsk salt och låt vätskan dra ur någon timme. Låt sedan squashen rinna av väl.
Hetta upp olja i en stekpanna och tillsätt pressad vitlök. Fräs någon minut på medelvärme och tillsätt sedan squashen. Stek under omrörning i några minuter, tillsätt lite thaisås och kryddgrönt. Själv använde jag dill, som det finns gott om i frysen efter sommaren. Generöst med dill ger något av "kräftsmak" till den har rätten.
Knäck äggen och slå sönder gulorna, tillsätt vätskan i smeten och eventuellt salt. Häll över röran i stekpannan och se till att allt blir jämnt fördelat, lyft med gaffel och låt omeletten stelna på inte för stark värme. I mån av tillgång brukar jag toppa omeletten med skivade tomater.




Persisk aubergingryta på mitt vis

Från mina år i Uppsala minns jag den här anrättningen. Dill och lime eller citron sätter sin prägel på grytan, som i mitt tycke är en verklig höjdare. I orginalet är det förstås kött, något som inte förekommer i min mathållning. Receptet är alltså modifierat för att passa mig. Morötterna har jag lagt till själv, de är inget som ingår i ursprungsreceptet.

2-3 auberginer, beroende på storlek
salt
olivolja
2-3 morötter
ev 3-4 quornfiléer (istället för kött)
grönsaksbuljong
dill, gärna så mycket som ett par dl finklippt färsk eller fryst. Eller motsvarande mängd torkad dill, gärna den aromrika sort man kan hitta i orientlivsaffärer
2-3 torkade limefrukter (från orientlivs) eller lime- eller citronsaft
5-8 dl kokta bruna bönor eller eventuellt kikärter

Skala och skiva auberginer i centimetertjocka skivor. Salta och låt vätskan dra ur någon timme. Torka av skivorna med hushållspapper eller låt rinna av väl.
Stek skivorna på båda sidor i olja. Skär ev quornfiléer i mindre bitar och stek dem i olja. Lägg auberginer, quorn, skivade eller tärnade morötter, torkad lime eller saft samt en del av dillen i en gryta. Täck med buljong och koka tills morötter och auberginer är mjuka. Tillsätt bönorna och resten av dillen och koka några minuter till. Smaka ev av med salt och mer citrussaft.
Serveras med ris och gärna tsatskii (gurkyogurt) som tillbehör.

Har fått veta att någon berörd person skapat en facebook-sida om sin(?) unga Connemaraponny med anledning av att hästen är drabbad av den mycket speciella och högst sannolikt ärftliga hovväggsseparation som är ett gissel i vår ras. Kanske inte så väldigt vanlig även om mörkertalet förmodligen är stort. Men för den hästägare (och häst) som drabbas innebär det i regel en katastrof. Det värsta med det hela är att fenomenet av någon anledning tystats ner, trots att det måste varit känt i snäva kretsar sedan decennier. Då jag själv drabbades och så småningom insåg vad det var jag stod inför ville jag slå larm i vår avelsförening, men fick inse att man där förmodligen kände till problemet men valde strategin att tysta ner/förneka att problemet fanns. Detsamma verkar gälla avelsföreningar för rasen i hela världen, och inte minst i rasens hemland Irland.

Så småningom har jag ändå lyckats få kontakt med andra med samma erfareneter som jag, dock inte inom vårt lands gränser, som liksom jag är oroade och känner att de måste agera på ett eller annat sätt. Och det är förvisso skönt att efter många år få någon sorts bekräftelse på att det verkligen ligger något i vad jag ju länge själv varit säker på, fast omgivningen inte velat lyssna på mig.

Eftersom det här "tillståndet" inte är erkänt i öppna sammanhang och formellt alltså inte existerar(!!!) så finns det (vad vi "initierade" kommit fram till) heller ingen formell och erkänd benämning på det. Bland de som intresserar sig för det och försöker få till stånd vidare forskning på det har dock under det senaste året den (än så länge) ej vedertagna termen "Hoof Wall Separation Syndrome" (HWSS) börjat användas.

För den som vill läsa om hur problemet kan upplevas och se informativa bilder, så lägger jag här ut länken till facebook-sidan Rosewood Witchcraft.

Det har jag fått idag, efter att jag engagerat Stina att komma ut till mig och hästarna.

Pottan och jag fick oss en nyttig genomkörare på vallen och sedan longerades övriga ungdomar lite. Tjejerna uppförde sig fint, medan Nisse som väntat var något obstinat. Efter att ha mopsat sig och protesterat mot de "krav" som ställdes på honom fogade han sig ändå ganska bra och fann sig i vad som gällde. Så det var nog rätt nyttigt för honom.

Lite bilder blev det på lohgeringen, tyvärr inget på Pottan, som skötte sig riktigt fint.



Stellaria aka "Sparven"



Myristica aka Myran eller Kryddungen



Corylus aka herr Nillsson spelar apa. För det är väl vad man är om man heter herr Nillsson?



"Nåja, om jag nu måste uppföra mig så..."