Nytt inlägg på HWSS-bloggen och även på connemara.nu i samma ämne. Det fenomen som varit känt i begränsade kretsar i många år, och som de senaste åren blivit ver allmänt känt och kommit att benämnas HWSS, skall nu kallas "Hoof Wall Separation Disease", HWSD. Det är, enkelt uttryckt, en följd av att de "dåliga hovarna" nu officiellt är en vetenskapligt bevisad genetisk sjukdom/defekt som inte kan eller skall blandas ihop med/förväxlas med "dåliga hovar i största allmänhet".

Läs den mer utförliga information som finns i länkarna ovan.

Och när jag ändå är igång, så kan jag inte låta bli att tipsa om ett annat färskt inlägg på connemara.nu, "Gilla och grilla är lika illa". Det beskriver ganska väl hur de som försökt informera om HWSS-forskningens framsteg eller bara det faktum att HWSS finns, har bemötts på sociala medier. Vi har frysits ut ganska rejält, eftersom "betydelsefulla" personer i etablissemanget i det tysta varit emot att problemet ska bli allmänt känt. Och verkar märkligt nog fortfarande tro att man ska kunna tiga ihjäl fakta.

Ett konkret exempel på vad som är legitimt eller inte att se vilka i Connemara-Sverige som varit aktiva eller passiva i HWSS-gruppen på facebook. Hur många av SCSs funktionärer och "vanliga" medlemmar som brukar vara altiva med inlägg och "gilla-markeringar" på annat håll på facebook har gått med i HWSS-gruppen och gillat inlägg där? Om det sedan beror på att folk inte vågar "gå emot" de tongivande lämnar jag öppet åt var och en att tolka själv.

Etablissemanget inom Connemara-aveln ger sig inte. Man fortsätter att ignorera och förneka att HWSS är en realitet. ICCPS har på ett möte nyligen avböjt en förfrågan att sponsra föreläsningen i Clifden i augusti. Mer info här.

För den som känner sig manad att bidra till "allmänbildningen", att ge alla intresserade (och förnekare) chansen att få veta mer, och det direkt från källan, dvs Carrie Finno, en av de forskare i USA som varit direkt involverade i arbetet med att hitta det genetiska sambandet, och det dessutom vid den tid och på den plats då "alla" i Connemara-avelssammanhang samlas, nämligen i Clifden i augusti, finns möjligheten att göra vad ICCPS och troligen även CPBS inte har för avsikt att göra: Sponsra föreläsningen. På Connemara Pony Research Groups blogg kan du läsa hur du går tillväga. Den som bidrar med minst 6 euro är dessutom garanterad en plats vid föreläsningen.

Ytterligare ett läsvärt inlägg på gruppens blogg kan hittas här. Det är en historia om hur den ärftliga sjukdomen HYPP, som är ett problem hos Quarter-hästen, hanterats av de inblandade. Paralleller kan ses med hur HWSS hanteras idag av vissa connemara-avelsföreningar. Det är deprimerande att konstatera att historien ska behöva upprepa sig, att det ska vara så svårt att ta lärdom av redan gjorda misstag.

I HWSS-bloggen och på facebook läser jag idag om "Crafty", eller Rosewood Witchcraft. Crafty föddes för 2 år sedan och hennes uppfödare hade verkligen sett fram emot det fölet, som var resultatet av en "drömparning" i uppfödarens ögon.

Tyvärr visade det sig snart att Crafty var drabbad av HWSS, ett tillstånd som då var helt okänt för uppfödaren och övriga "närmast sörjande". Efter att ha försökt ta hand om Craftys hovar sedan man insåg problemet, har ägaren nu tagit beslutet att låta Crafty få somna in för gott. Trots idoga försök att ge ponnyn ett drägligt liv känner man att det inte går längre.

Crafty blev känd som den ponny som gav HWSS ett ansikte. Hon var den första ponny med HWSS som visades upp för veterinärerna vid UC Davis i Californien, och att hon visades där bidrog säkert till att forskningen på HWSS kom igång.

Det är förstås bedrövligt att få veta att ännu en häst måste avlivas pga HWSS. Och, som det också skrivs i blogginlägget, fortfarande fortsätter många i Connemaraponny-samfundet, inte minst bland Irländarna, att förneka att HWSS existerar. Men oavsett vad Connemarafolket anser så är forskningen nu snart i mål. Vi kommer inom en överskådlig framtid att ha möjlighet att testa om avelsdjuren bär på HWSS-gener, och därigenom ska inga föl med HWSS längre behöva födas, förutsatt att man undviker att para två anlagsbärare.

Det här inlägget kommer att ta upp två händelser från den senaste veckan. Jag väljer att lägga dem i samma inlägg eftersom jag tror att händelserna i viss mån hör ihop.

Här om dagen publicerades ett nytt inlägg i HWSS-bloggen. Det nämner att kännedomen om HWSS sprids, senast genom en konferens i hästgenetik som hölls på Azorerna nyligen. Det var forskarlaget från UC Davis som i en workshop redogjorde för sin forskning på HWSS så här långt.

När ett ämne tas upp på den här nivån går det bara inte längre att ignorera de fakta som redovisas. Det ställs höga krav på att forskningsresultaten ska vara underbyggda och korrekta, ja helt enkelt trovärdiga. I inlägget på bloggen trycker man på följande:

Kontentan av den information som redovisats är:

• Det råder INGET SOM HELST TVIVEL om att orsaken till HWSS är genetisk
• De resultat som redovisats på seminariet skulle ALDRIG ha fått föredragits där om inte forskningen varit bevisat bortom allt tvivel
• HWSS är INTE en följd av "mineralobalans", andra miljöfaktorer eller vanvård/försummelse från ägarens sida
• HWSS är resultatet av att två ponnyer som bär en genetisk defekt parats

Denna tydliga information till trots fortsätter "connemarasamfundet" att ignorera alla fakta som lagts fram. Så sent som nu i sommar reagerade en irländsk "höjdare" vid direkt konfrontation om vad man tänker göra åt problemet med att svara att orsaken skulle vara "mineralobalans" (därav nämnandet av denna term i texten ovan får man förmoda).

Och tyvärr tycks det som irländarna inte är ensamma om att fortsätta envisas med att sticka huvudet i sanden. Fortfarande har ingen reaktion noterats från officiellt håll (läs här: Connemarasällskapet) i Sverige (och ytterligare ett antal länder). Man kan undra hur länge till SCS ska följa sin linje "det finns inga bevis för att tillståndet är ärftligt" och "vi följer med intresse vad som händer inon forskningen".

Och nu kommer vi till den andra händelsen. Min vana trogen lade jag ut länk till den nya informationen i HWSS-tråden på forumet connemaraponny.ifokus. Tråden skapades för nästan 2 år sedan och givetvis har det varit een hel del bråk kring den. Att påstå att det finns en genetisk defekt i rasen, som dessutom ingen inom "etablissemanget" anser sig ha sett, är ju inget som tillåts passera obemärkt. Trots det har tråden funnits kvar sedan den skapades. Natten efter att jag skrivit inlägget med länken till Connemara Research Groups inlägg om genetikkonferensen, försvann dock tråden i sin helhet från forumet. Och det skedde INTE genom moderatorns försorg. Enligt moderatorn hade tråden helt enkelt RÖSTATS BORT. Och då måste man ju undra VARFÖR?

VEM/VILKA ser det faktum att det informeras och diskuteras om en numera bevisligen ärftlig defekt på ett ras/avelsforum som ett så stort hot att hela diskussionen måste avlägsnas? För mig ter det sig minst sagt lågt att agera på det sättet, och definitivt inget agerande man förväntar sig av respekterade samhällsmedborgare med respekt för sina medmänniskor.

Jag vet inte vilka som ligger bakom. Men jag har samtidigt tillräcklig bakgrundsinformation för att tillåta mig att spekulera lite. Det tillstånd som sedan ett par år tillbaka kallas HWSS har ju noterats av enstaka personer ganska många år tillbaka i tiden. Jag vet att en och annan ställt frågan om dessa hovar till funktionärer inom SCS eller velat att föreningen ska ta upp frågan, men att den alltid har tystats ner och frågeställaren har inte kommit någon vart. Man har fått en bestämd känsla av att någon i maktposition varit medveten om saken men sett till att det hela tystats ner. En känsla som kvarstått och förstärkts allteftersom saken nystats upp och fakta lagts till fakta. Och trots att de preliminära resultaten av den första genomscanning som genomfördes vid UC Davis redan för ett och ett halvt år sedan tydligt visade på att orsaken är genetisk, så har avelsföreningens hållning fortsatt varit "det saknas bevis".

Varför detta hårdnackade motstånd?

Efter att ha intresserat mig för det här problemet sedan 1996 har jag dragit en och annan slutsats av de erfarenheter jag gjort på dessa år. Jag har en bestämd känsla av att HWSS noterats sedan decennier tillbaka av kanske en handfull personer i Sverige. Personer som rimligtvis bör ha funderat över möjligheten att det rörde sig om ett ärftligt problem. Men som någonstans inte ville ta till sig den möjligheten. "Mina fina ponnyer kan inte ha några fel". Man avlar vidare och räknar med att hovproblemen ska förbli en exklusiv liten uppfödarskaras egen hemlighet. Som det handlar om välkända uppfödarnamn med maktpositioner i avelssammanhang ser man till att effektivt avfärda frågor och funderingar som kan komma från mer simpelt folk. I många år lyckas man genom att tiga, tysta ner eller att ljuga, bevara den smutsiga hemligheten inom sin exklusiva lilla klubb. Skulle någon obetydlig uppfödare eller ponnyägare i periferin påstå något så kan de ju enkelt avfärdas med att "de bara är avundsjuka för att de inte är så framgångsrika och har så fina och exklusiva ponnyer som v i har".

I och med att några bekymrade uppfödare bildade Connemara Research Group och fick till stånd forskningen ställdes det hela mer på sin spets. Men trots tydliga indikationer och senare bevis för ärftlighet fortsätter förnekarna att hävda först att HWSS över huvud taget inte finns, sedan att det inte går att bevisa ärftligheten. Och som förnekarna ingår i "graddan" av svenska connemarauppfödare lyckas de, uppenbarligen utan större svårighet att mobilisera en hängiven och okrittisk supporterklubb som troget ställer upp och medverkar till att ifrågasätta, förlöjliga och i största allmänhet trycka ner de som informerar om HWSS och vad som händer inom forskningen.

Nu har forskningen kommit så långt att ingen människa med normal intellektuell kapacitet rimligtvis försöker ifrågasätta att det rör sig om en rent ärftlig åkomma. Den nämndes i tidningen Ridsport för mer än ett år sedan, en fallbeskrivning av en brittisk hovslagare har tryckts i såväl brittiska connemarasällskapets årsskrift "Connemara Chronicle" som i en facktidskrift för hovslagare, HWSS har redovisats på ovan nämnda konferens och det är bara en tidsfråga innan en artikel kommer i veterinärvetenskaplig press. Kan det möjligen vara så att de svenska förnekarna nu inser att loppet är kört för deras del? Och som en sista desperat handling tar man sin fan club till hjälp och får HWSS-tråden på forumet helt raderad? För att man då kanske tror sig ha en chans att rädda sitt eget och sina ponnyers "goda rykte"? Eller för att man helt enkelt vill hämnas på de oförskämda och sensationslystna typer, som haft mage att gräva fram sanningen om HWSS och därmed skandalisera dem?

Långtgående och kanske vågade spekulationer, visst. Men nog har det hänt mer än en gång att verkligheten har överträffat dikten?

Avslutningsvis vill jag bara citera ytterligare några rader från HWSS-bloggens inlägg om konferensen på Azorerna:

Förnekande av att orsaken till detta tillstånd är ärftligt kommer inte att medföra att problemet försvinner; rådande trender pekar i själva verket mot att förekomsten av HWSS i Connemaraponnypopulationen kommer att öka. En populationsgenetisk studie som är under utarbetande indikerar att så särskilt är fallet i Irland - en följd av överutnyttjande av vissa hingstar såväl historiskt som i nutid.

Nu finns en fallstudie av ett försök att åtgärda HWSS att läsa på HWSS-bloggen. Den är skriven av hovslagaren Tom Ryan.

För mig är innehållet bara alltför bekant. Jag har sett närmast identisk behandling på nära håll, även den utan varaktig förbättring. Och detsamma lär gälla ett inte föraktligt antal Connemara-ägare med HWSS-drabbade ponnyer.

Det känns både tragiskt och ofattbart att den här erfarenheten fått göras om gång på gång under många års tid, av nydrabbade ägare samt deras, i ämnet ovetande hovslagare och veterinärer. När kunskap faktiskt har funnits bland enskilda människor som gjort dessa erfarenheter ganska långt tillbaka i tiden. Men det har ju tyvärr inte gått att få ta upp problemet öppet i avelssammanhang, och min egen erfarenhet har varit att veterinärer och hovslagare inte visat något verkligt intresse för att gå vidare med problemet, trots att de delgivits att det funnits tydliga indikationer på att det handlar om en ärftlig defekt.

Nu har den här artikeln, förutom i HWSS-bloggen, även publicerats i Brittiska Connemarasällskapets årsskrift Connemara Chronicle samt i Forge, engelsk facktidskrift för hovslagare. Jag hoppas att det för med sig att nya grupper människor utanför den, som det känns, alltför snäva och begränsade krets ägare och uppfödare som hittills utgjort HWSS-frågans "närmast sörjande", får upp ögonen för problemet. Och att det i sin tur kunde föra med sig en ökat press från enskilda medlemmar på avelsföreningarna, som hittills vägrat befatta sig med problemet.

Vill också nämna att det förekommer ett och annat exempel på "solskenshistorier". Det verkar främst vara representanter för vissa "alternativ hovvård-rörelser" som anser sig ha botat ponnyer med HWSS. Personligen blir jag mycket skeptisk när jag konfronteras med såna historier. Visst finns det en hel del exempel på ganska lindrigt HWSS-drabbade ponnyer som kan fungera riktigt bra med lämpliga insatser. Men de kräver i regel skor för att kunna utföra arbete i någon form. Att genom "barfotaverkning" hålla efter och snygga till en HWSS-drabbad hästs hovar på kanske daglig basis innebär inte att hästen blir botad.

Provokativ rubrik som egentligen bara beskriver en ytterst liten del av innehållet i det här inlägget. Kände nog mest att rubriker typ "HWSS-uppdatering igen" gärna blir lite uttjatat;-)

Det har kommit ännu ett inlägg på HWSS-bloggen med en hel del uppdateringar om vad som händer inom HWSS-forskningen. Det handlar om sådant som att en artikel om HWSS kommer att publiceras i en veterinärvetenskaplig tidskrift, samt att forskarna vid UC Davis kommer att tala om HWSS på en världskonferens om hästgenetik i sommar.

Vidare nämns hur Fell-ponnyuppfödarna i världen har agerat för att komma tillrätta med en genetisk defekt i rasen. Det skulle kunnat ses som ett parallell-exempel på HWSS-problemet, men en stor skillnad har varit att Fellponnyfolket, till skillnad från Connemara-folket öppet har erkänt att det föreligger ett problem och har agerat för att komma till en lösning.

En av de forskare som arbetat på att hitta den genetiska markören för HWSS har erbjudit sig att besöka Irland under Clifden-veckan i augusti och där tala om HWSS inför Connemara-folket, men föreningarna ICCPS och CPBS tycks inte vara intresserade. Av allt att döma fortsätter man att sticka huvudet i sanden och vägrar att befatta sig med problemet. Även connemara.nu har kommenterat det här i ett inlägg med den mycket träffande rubriken Alla talar om det utom de som borde göra det.

Ett besök på de båda inlägg som länkats till ovan rekommenderas varmt, de innehåller mycket av intresse!

...har också mina hästar nu fått bidra med blodprover till HWSS-forskningen. Jag hade tänkt försöka ordna provtagning redan i höstas, då det stod klart att UC Davis ville ha flera prover från alla tänkbara connemaror, inte bara HWSS-drabbade. Men jag fick skjuta på det då jag inte kunde skriva under den hälsodeklaration som krävdes eftersom mina hästar då misstänktes vara kvarkasmittade. Nu är de ju sedan länge smittfria, ja någon smitta hittades ju aldrig då de kollades för det. Och då jag sände en förfrågan visade det sig att forskarna på Bannasch Laboratory fortfarande var intresserade av prover. Så på den vägen är det.

Jag har ju, till skillnad från den stora majoriteten Connemaraägare/uppfödare varit medveten om det här problemet ett antal år, och har även försökt gräva efter alla upplysningar som tänkas kan om vilka hästar som befunnits vara drabbade genom åren och vad de haft för härstamningar. På så sätt har jag kommit fram till att ingen av mina nuvarande ponnyer har närmsta kända anlagsbärare längre bort i härstamningen än i andra generationen. Och då stammar mina hästar ändå från 6 olika föräldradjur, av vilka de flesta är i sammanhanget ganska obesläktade med varandra. Ytterligare en fingervisning om att anlaget för HWSS kan antas vara ganska vitt spritt i Connemara-populationen världen över, (jfr mitt tidigare inlägg Heja Tyskland).

Det kom ett nytt inlägg på HWSS-bloggen också för någon vecka sedan. Där kan man bl a läsa att forskningen är i sitt slutskede och att det kommersiella testet vi väntar på tros bli tillgängligt i höst. Därtill berättas att en uppfödare från Nordirland nyligen sänt iväg prover från 30 hästar, vilka representerar en mängd blodslinjer. De första proverna från den Irländska ön, om än formellt från Storbrittannien förstås. Så hittills har tydligen ingen ponny från rasens hemmanation bidragit till forskningen. Trots det finns ju uppgifter om att problemet HWSS lär vara utbrett där... Så det är nog inte helt malplacerat med den checklista som också finns med i HWSS-bloggens senaste inlägg. Där finns anvisningar om vad man bör titta efter om man vill köpa Connemaraponny från Irland vid någon av de många auktioner och andra organiserade köp- och säljtillfällen som står till buds där. En checklista man givetvis bör ha i åtanke oavsett var man letar connemaraponny.

Det nämns också att ännu en ponny fått avlivas pga HWSS. Det var den andra av 2 HWSS-drabbade ponnyer från samma svenska ägare som avlivats på mindre än ett år. Båda dessa ponnyer importerades för några år sedan från Irland. Det måste kännas tungt när detta blir resultatet av de stora förväntningar man känner då man hittat och investerat i vad man trodde skulle bli ett nytt och lovande tillskott till avels- eller tävlingsverksamheten. Förhoppningsvis kommer snart medvetenheten om problemet att vara så allnänt spridd, så att ingen köpare längre ska behöva göra denna sorgliga erfarenhet.

HWSS-bloggen, som drivs av Connemara Pony Research Group har ett nytt inlägg. Det handlar om en presentation om HWSS som nyligen gjordes vid ett möte i USAs Connemarasällskap ACPS. Föreläsare var Dr. Carrie Finno, som är en av de forskare som jobbat på att hitta de genetiska orsakerna bakom HWSS. I inlägget finns även en länk direkt till presentationen.

För forskningen efterlyses fortfarande blodprover från Connemaror, med eller utan HWSS. Tyskland har nyligen följt i Nya Zeeländarnas spår och gjort en samlad insats där prover från 28 olika hästar sänts till UC Davis. Tänk om vi i Sverige skulle kunna göra något liknande? Har du en eller flera connemaror och känner att du skulle vilja vara med och bidra till forskningen, vars syfte är att utveckla ett kommersiellt test för att kunna identifiera anlagsbärare, och därigenom kunna göra säkra parningar med eliminerad risk för HWSS-föl som resultat, så kontakta research-gruppen. Mailadress finns på gruppens blogg. Kanske skulle vi kunna bli ett gäng som sammordnar prover av våra ponnyer och gör en gemensam sändning av proverna till labbet i USA?

HWSS har skördat ännu ett offer. Duncan finns inte längre. Hans historia har nog berört mig lite mer än de flesta andra även om den inte är sorgligare än de flesta fall där hästar avlivas som följd av HWSS. Men det här är ett fall jag det senaste dryga halvåret själv kunna följa i realtid och på ganska nära håll, inom Sverige.
Jag blev lite närmare bekant med Duncans ägare då man till slut fått insikt i vad som verkligen var hans problem, och jag vet att Duncan var en mycket älskad ponny som man försökte göra allt för, men utan varaktigt resultat.
Jag gör det lite enkelt för mig och citerar mitt eget inlägg i HWSS-tråden på connemaraponny.ifokus.se igår:

"Ett nytt läsvärt inlägg finns nu på HWSS-bloggen. Här kan man läsa om den svenska connemara som bl a kunde ses på den clinic som anordnades för info om Hwss i Västergötland tidigare i år. Denna ponny avlivades här om dagen, då det inte verkade finnas någon chans att komma tillrätta med hans hovproblem, Han blev 3 år gammal.
De av oss som har upplevt en sån här hjärtslitande historia på nära håll har mycket svårt att förstå dem som är emot och som så har varit i många år, att det här problemet ska få diskuteras öppet och därigenom bli allnänt känt, och som en följd av det bli föremål för konstruktiva och välbehövliga åtgärder.
Även om det här rör sig om en importerad ponny, så finns anlagen vitt spridda i vårt svenska avelsmaterial också, det kan ni vara säkra på. Och många av er som ihärdigt hävdar att ni aldrig har stött på det här, kan nog bara tacka försynen och er lyckliga stjärna om ni sluppit få några HWSS-föl bland era uppfödningar. Jag vet att åtskilliga av er avlar på både hingstar och ston som definitivt har HWSS mycket nära i släkten.

För er söm är lyckliga nog att komma iväg till Irland i år - ta gärna en extra titt på hovarna på de connemaror ni ser. Jag tror ni har goda chanser att få se mycket av intresse.

I övrigt innehåller blogginlägget info om hur forskningen fortskrider. intressant det också.

Ja, jag förstår att många (som vanligt) tycker att det är hårda ord från mig. Jag försvarar mig med att man blir så oerhört ledsen varje gång man får veta att en älskad ponny fått sluta på det här sättet, trots omfattande och kostsamma insatser. Det skulle inte behövt vara så vanligt förekommande som det fortfarande är år 2012, om saken hade tillåtits att dryftas öppet och forskning gjorts långt tidigare. För även om den genomscanning som nu kommit till (Obs! genom de privatpersoner som utgör Connemara Pony research group - inga avelsföreningar eller myndigheter) så borde kartläggning av fall med härstamningsanalys kunnat bidragit till att vi kommit en god bit på väg redan långt tidigare än nu. Men det förutsätter givetvis att alla inblandade är ärliga och spelar med öppna kort..."

Duncans historia kan man alltså läsa (på engelska) i HWSS-bloggen, länk i citatet ovan. En detalj skulle jag vilja lägga till själv:
Jag råkar veta att ganska snart efter att Duncan anlänt till Sverige såg en person med kännedom om HWSS (även om den termen för tillståndet inte börjat användas ännu vid den tiden) Duncan och noterade hans hovar. En person som kunde givit ägaren ett tips om vad Duncan verkligen hade för problem, men som valde att ge andra förklaringar. Bortförklaringar skulle man kanske kunna säga, om inte rena lögner. Det innebar att Duncans ägare och de fackmänniskor de kontaktat fortsatte att vara ovetande om HWSS i mer än ett år. Nu tror jag inte att utgången skulle blivit en annan även om rätt diagnos ställts tidigare, men jag har ändå undrat mycket över vad som får en person som känner till fakta att inte dela med sig av sina kunskaper i ett sånt här fall. Men helt klart är det ju bara ännu ett exempel på hur saken tystats ner.

Nämnas kan också en kommentar jag såg på HWSS-gruppen på facebook helt nyligen. En medlem i Nordirlands connemarasällskap hade hört ryktas att den informationssida om HWSS, som faktiskt legat på föreninges hemsida ett tag, nu skulle tas bort. Kriminellt anser den som kommenterar, en uppfödare som själv insett att hon fått ett föl med HWSS i år. Det är inte utan att jag tänker detsamma själv. Ett annat exempel på hur starka krafterna är som motarbetar sanning och fakta.

Gårdagens sommarpratare i radions P1 var Jan Scherman. Programmet handlade inte alls om HWSS eller ponnyer, utan bl a om hur politiker, monarker och andra människor med makt agerar för att driva igenom sin egen agenda. Hur man ljuger, mörkar och får "svansen av fans" att vända kappan efter vinden. Det finns nog goda skäl att idka grävande journalistik i connemaraponny-sammanhang också. Den som till äventyrs skulle vilja ta en titt på vad som döljer sig innanför avelsföreningarnas mörka gardiner skulle nog kunna hitta mycket intressant...

Även om det kan ha verkat vara rätt tyst på HWSS-fronten så fortgår forskningen i det tysta. Connemara.nu har kommit med en intressant uppdatering i ett läsvärt inlägg.

Förutom information om HWSS så nämns i inlägget att man inom New Forest-rasen hittat en gen som orsakar myotoni, och de har nu börjat testa sina hingstar för anlaget. Och flera exempel finns ju på olika genetiska defekter som ofta förknippas med speciella hästraser, där man kunnat kartlägga var i arvsmassan de skadliga anlagen finns, och sedan börjat testa avelsdjuren med avsikt att undvika att nya föl ska födas med defekterna. Med den kunskap och teknologi som finns idag är det inget märkvärdigt. Visst har det varit "stormigt" många gånger i en del rasföreningar, när folk inte verkat vilja veta och ta till sig fakta. Men som regel har det lugnat ner sig då det blivit rutin att testa djuren.

Därtill kan jag inte låta bli att känna att det verkar som New Forest-folket hanterat sitt problem med ärftlig myotoni på ett helt annat sätt än hur HWSS-problemet hanterats i Connemara-kretsar... Bara att gratulera NF-världen till att de verkar agera ansvarsfullt, moget och rationellt.